When it was me.. yeah , when it was me..

Ja , nu är det ju så att många kanske tycker att jag värkar som värsta "upp&ner" tjejen med känslor som flyger upp och ner precis som en bergodalbana. Och så kan man väl säga att det är, fast många får oftast bara uppleva den sidan av mej då jag mår som dåligast. Men jag kan också vara glad , men då är jag inte lite glad heller , då kan glädjen lyssa runt mej som om det var solen som lös på mej. haha , fin beskrivning ;)
Men iallafall , Jag har mina stunder då jag mår dåligt som sagt. Och måste medge att de är ganska ofta.. Lite för ofta. Men de är för att jag väldigt lätt trycks ner, tar nästan bara emot dålig kritik och tar mycket på fel sätt.
De är ju inte alltid heller jag är ledsen över något sånt. De är ju kärleken också , något som jag har svårt för.
Jag är just nu kär i en helt underbart snäll människa , någon som jag verkligen inte vill förlora. För denna person kan får mej att både skratta & gråta, denna personen förstår mej och försöker alltid trösta mej och vill alltid få mej att ser framåt och glömma att de jobbiga runt mej. Han är snäll , han är ärlig mot mej , även om det kan såra mej så är det ju inte menningen. 
 De bästa med denna person är att han också tycker om mej , för den jag är.. De är något jag inte fått känna innan , inte på detta sättet. När jag fick veta att han tycker om mej också, då bara allt släppte , hjärtat lättade och jag trodde att jag drömmde. Så ni förstår säkert hur himmla underbar denna person är , kommer alltid ligga nära mitt hjärta vad som än händer.

Nu vill jag inte att ni läsare ska ta denna texten som säkert ser helt konstig ut på fel sätt. Jag vill bara få skriva lite så jag kunde lätta på mina tankar.