Och nu faller tårarna mot täcket i mitt knä..

Ja, det är precis som rubriken säger. Här sitter jag och bestämmer mig för att gå in och kika lite på min vän linnea's blogg. Då kommer jag till de inlägget som hon tillängnade åt mig när jag fyllde år och låg hemma med min hemska sjukdom. Visst har jag redan sett inlägget men nu när jag läste orden igen och såg på bilderna på oss två medan jag samtidigt lyssnade på Carry you home - James Blunt så blev jag så galet rörd att tårarna började rinna.
Linnea betyder så otroligt mycket för mig. Hon med fler av mina vänner har fått mig att inse vad riktigt vänskap är,hon är äkta och inte som dem som lämnar en när allt går nedför. Hon ställer alltid upp för mig och hon bryr sig. Linnea kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. ღ


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0